Ni vet när man inte vet vad man ska skriva om. När det bara står helt still, men man måste eftersom man har ställt upp på den här Blogg100 utmaningen. Den känslan. Så det blir det inte mer än så här. För jag vägrar ge upp. Jag ska genomföra det hela vägen ut.
Men ryggen är i alla fall bättre.
Detta är ett krampaktigt inlägg i Blogg100
Lämna ett svar