Tidal. Är det verkligen den nya Spotify-dödaren?

Det har stormat runt Spotify den senaste tiden, inte minst efter Taylor Swift uttalanden om tjänsten och varför hon valt att dra tillbaka sin musik från tjänsten. Efter det har det diskuterats frisk om artisternas ersättning från Spotify där artisterna menar att de får alldeles för lite ersättning, medan Spotify öppet redovisar hur mycket som har betalats ut till musikbolagen, för egentligen är det väl där som problemet ligger. Det är inte Spotify som betalar ut för lite, det är musikbolagen.

I går lanserades (igen) den nya musiktjänsten Tidal, som ägs Aspiro. Ett antal artister med Jay-Z i spetsen stod bakom återlanseringen av Tidal som i USA har funnits sedan hösten 2014. I presskonferensen i New York talades det om 2″en ny revolutionerande tjänst som för evigt kommer att förändra hur vi konsumerar musik.”

Jag har försökt kolla lite på tjänsten och, Nä, jag är ledsen, men det är inget nytt och revolutionerande i den vad jag kan se. Om man jämför med Spotify som ju ändå får anses som den största konkurrenten, i alla fall på den europeiska marknaden så är tjänsten för mig som konsument väldikt lik. Där är skillnader, och den största är kvalitén på strömningen. Tidal strömmar musik i en bitrate som är fyra gånger högre än konkurrenterna. Tidal strömmar i s.k. Lossless i 1411 kbps. medan till exempel Spotify strömmar i 320 kbps. Utöver det så har Tidal även möjlighet att visa musikvideos. Men i övrigt är tjänsterna nästan identiska. Man kan lyssna på musik offline, man kan dela låtar, man kan sätta ihop egna listor, man kan lyssna på “radio” baserat på artist eller låt, man kan välja att upptäcka ny musik efter genre eller till och med känsla. En annan skillnad är att Tidal inte finns i gratisversion. Man kan prova på i 30 dagar, men sedan är det en månadskostnad på 199 kr/månad om man ska fortsätta med bästa kvaliteten (HiFi) eller 99 kr/månad för ett premium abonnemang (320 kbps), dvs exakt samma kvalité som Spotify, MEN Spotify har sin gratisversion på alla plattformar som Tidal inte har. Båda tjänsterna finns tillgänglig oavsett plattform, och lyssna nu, för det här pushar man på just nu: Tidal pratar om #TIDALforALL medan Spotify säger “Musik för alla“.

Vi ska inte glömma att det finns fler strömningstjänster som också kan konkurrera, t.ex Google Play som fungerar alldeles utmärkt. Också det med ett abonnemang på 99 kr/månad för strömmad musik i 320 kpbs med en gratis provmånad om man vill testa. Jag har. Och den funkar utmärkt som alternativ till Spotify om man inte prenumererar idag.

Frågan är då, är kvalitetsskillnaden tillräckligt stor för att motivera att man ska byta tjänst? Om man inte använder Spotify, eller någon annan musiktjänst idag så kan säkert en hel del välja Tidal framför Spotify, men om man redan har ett Spotify konto tror jag att det nog kan bli svårare. Det räcker inte med högra kvalité och de största stjärnorna.

Men hur är det med ersättningen till artisterna då?

Tidal går ut hårt med att nu är äntligen artisterna med på tåget och det konstnärliga för äntligen platsen i förarsätet med mera. Både Jay-Z, Madonna och fler pratar om hur viktigt det är att lyfta fram artisterna och visa att det är deras konstnärliga sida som lyfter Tidal, och att Tidal då är en bättre tjänst för artisterna. Vänta, backa lite där. “Tidal är en bättre tjänst för artisterna”. Tyvärr kan det bli Tidals fall. Att för mycket fokus ligger på att låta artisterna få konstnärlig frihet och ersättning att man faktisk glömmer av användarna. Utan användare spelar det ju ingen roll hur bra kvalitet du levererar. Med den utgångspunkten kan det faktiskt bli platt fall är jag rädd. Då börjar vi hellre dela musik som vi gjorde innan Spotify, genom Pirate Bay, Napster eller liknande.

Bilder: Från Tidals pressrum samt skärmbild av webbspelaren

Detta är ett musikaliskt granskande inlägg i Blogg100